wickedvicky

Det är med sorg i hjärtat som jag läser att lilla Jackie Ferm hoppar under täcket i tv med en ny bekantskap. allt bara för att hämnas på pappa Ferm (som tidigare hette Svartenbrandt). Jackie har tidigare vikit ut sig för att hämnas på pappa storskurken.

Fast jag tror faktiskt inte att pappa storskurken bryr sig särskilt mycket. Utan att vara hjärndoktor kan jag tryggt ställa diagnosen fullblodspykopat på storskurken. Sådan brukar inte bry sig om några andra än sig själva, världen kretsar ju kring dem, alla andra är bara statister i deras grandiosa värld.

Den enda som far illa måste ju vara Jackie, även om attityden och ytan hon visar upp säger något annat. Jag vet ju av egen erfarenhet att journalister är pack men det borde väl finnas någon människa med lite skam i kroppen som kan säga stopp. Jag tycker att vi har sett ganska många trasiga tjejer som tror att sex i folkhems-tv kan leda till en lysande karriär, ex Linda Rosing.

Jag undrar också vem som faktiskt tittar på skiten. Kvällstidningarna har ju stora rubriker så fort något halvsnaskig händer i rutan. Det är faktiskt så jag börjar ifrågasätta om det inte kan vara på plats med lite censur.

Eftersom jag var på sjukhuset igår och gjorde obehagliga tester och fick veta att jag inte alls mår så bra som läkaren önskar så var jag tvungen att tröstshopa lite. Gick förbi NK och köpte Jane Iredales Sugar & Butter. Sugar exfolierar läpparna, butter ska ha en plumping och vårdande effekt. Har varit spänd på att prova men det har inte blivit av. 310 kronor kostade kalaset, men det kan det ju vara värt.

Idag har jag varit och hämtat mina snygga glasögon. Har bara använt dem i kväll men känner mig väldigt nöjd. Bågarna köpte jag när jag var i Rom i är så snygga lila/rosa med en pärla på varje skalm. Det har dröjt lite innan jag kom iväg till optikern för att beställa glas men nu är det äntligen klart. Super!

 

Jag ska försöka ta mig själv i kragen och lägga upp en bild på glasögonen.

känner jag mig idag. Jag skulle helst vilja stanna i sängen hela dagen. Fryser och har ingen lust alls att gå ut.

Om några veckor ska jag på fest. Eftersom jag har gått upp ganska mycket i vikt så har jag inte så mycket att sätta på mig, trots att garderoben är stor som en flygplanshangar. Igår var jag på NK för att se om det finns något som passar en tjockis. Jag gick bara till Coast eftersom jag sett några snygga klänningar där. Provade en svart fodralklänning, en röd sextio-tals modell samt en ljusgrå fodralklänning. Alla var snygga men snyggast var nog den ljusgrå med svart tunt skärp och svarta stickningar. Den var dessutom en storlek mindre än de andra två. Nu är frågan bara om jag ska slå till på en ny klänning eller om jag ska pressa mig in i något från flygplanshangaren.

har jag fått idag. Jag ringde häromdagen och bad att hon skulle trimma luggen lite. Hade liksom fått för mig att det skulle kunna bli bra. Receptionisten bokade in mig till kl 14.00 idag och jag gick dit glad i hågen. Ganska så snart, för att inte säga omedelbart så förstod jag ju att vi hade delade meningar om hur luggen skulle vara. Hon talade om för mig att vi minsann höll på att spara ut luggen och att vi då inte ska klippa upp den eller trimma eller någonting. Sedan fick jag en lektion i hur jag ska föna håret för att det ska ligga bra. Så jag får väl försöka göra så gott jag kan.

I morse var det lite spret så jag gjorde det enkelt för mig. Sprayade bara på lite vatten, klämde i lite serum och fönade till håret. Sedan var jag som ny igen! Jag känner att jag lätt kan forma till håret med fingrarna, behöver bara tvinna slingorna mellan fingrarna så blir det riktigt snygga definierade lockar. Borstar jag till det så ligger det slät och fint. Jag bara hoppas att jag äntligen hittat rätt i djungeln bland all hårvårdsprodukter. Nu önskar jag bara att håret ska växa ut 7-10 centimeter så kanske det kan bli ordning på mitt hår också.

Kan bara konstatera att hårinpackningen jag köpte igår fungerade bra. Håret blev glansigt och fick mer stadga än det brukar ha. Innan jag gick och lade mig hade jag riktigt snygga, väl definierade lockar, men imorse var det rufs som vanligt. Det gick väldigt lätt att kamma till. Eftersom jag var nyficken på att prova även styling serumet så sprayade jag vatten på håret, brukar göra så för att kunna fixa till rufset. Därefter hade jag i en klick serum och fönade ur håret så gott det gick. Det blev riktigt snyggt. Var och provade byxor på eftermiddagen och såg då håret bakifrån och från sidan. Snygga definierade lockar även då. Jag tror att båda produkterna faktiskt var värda pengarna.

Nästa inköp i hårvårdsväg blir en borste, känner att det är dags att förnya mig på den fronten. Sedan tror jag att jag ska köpa Sebastians Molding Mud, den har jag använt förut och tyckte att det fungerade bra.

i mitt sovrum. Ett av problemen är att rummet i sig är för litet. Eller så är min säng för stor. Det är en gammal viktoriansk säng från 1880-talet som är hur fin som helst. Tyvärr är gavlarna ganska stora, så den tar mycket plats. Den är egentligen inte så stor 137 cmX195 cm men gavlarna och att den är ganska hög gör att den tar mycket plats.

Hur som helst så har jag varit hos Bohéme för att kolla efter lite inspiration. Jag tror att jag ska ha ett svart sängöverkast från Mimou som följer upp det svartlackerade järnet i sängen. Det tänkte jag sedan liva upp med beiga och orangea kuddar.  Hittade matchande sängbord och en jättesöt liten fåtölj som skulle bli perfekt vid mitt sminkbord. Så då är det bara pengarna som ska till också!

Tog några bilder från Bohéme för att ha som stöd för minnet. Tänkte inte följa slaviskt, men ganska lika.

I dag har jag investerat i en ny hårinpackning. Den var dyr, 369 kr men jag tror att den kan vara bra. L'Oreals Kérastase Nutritive Oléo-Relax Nuit. Den kan användas på handdukstorkat eller torrt hår och ska inte sköljas ur. Jag har badat ikväll, tvättat igenom håret och smetat i lite balsam i topparna. Det ska bli spännande att se hur håret blir.

Passade också på att investera i ett värmeskyddande serum från Matrix serie Biolage. Försäljerska sa att den skulle vara jättebra och att hon själv använde just det. Hon tyckte precis som min frissa att mitt hår var alldeles sprött och poröst. Jag har ju förstått att det har med sjukdomen att göra lika mycket som med alla kemiska behandlingar. Just nu är håret så kortklippt och jag tycker att det mesta av gamla rakpermanenter och blekningar borde vara bortklippt, men håret är fortfarande ganska trist.

Hon (försäljerskan) tyckte att jag skulle plattånga håret, absolut mycket bättre än att rakpermanenta det. Nu har jag ju inte tänkt göra någon mer sådan utsvävning, blev ju inte helt nöjd med resultatet. Problemet är ju bara att jag inte orkar hålla på att platta håret hela tiden, tycker inte heller att det blir så snyggt att det är värt besväret.

Till våren/sommaren hoppas jag att det vuxit ut så pass mycket att jag kan göra en hårförlängning. Min frissa jobbar med ett företag som heter Greath Lengths. Den förlängning som hon har ser väldigt snygg ut och de har även lockigt hår vilket genast gav mig hopp om att få till en frisyr som jag kan tycka om. 

Om inte så får jag väl investera i en snygg luva!

Idag har jag inte gjort något vettigt alls. Promenerat runt på Östermalm i regnet/snögloppet så gott jag har orkat. Jag vet att jag måste börja träna för att försöka få bort alla överflödskilon som jag plockat på mig. Pratade med min sköterska idag och hon tror att jag haft det här i över 2 år. Känns ju väldigt upplyftande samtidigt som det förklarar varför naglarna varit så dålig, jag har varit så trött och frusen, inte haft någon lust varken till det ena eller det andra. Det är mycket som fått sin förklaring. Som det är just nu så har jag inget liv, det känns mest som om jag vegeterar. Jag måste verkligen skärpa mig.

av Giles Blunt läser jag just nu. Det jag har läst hitintills har varit väldigt bra. Jag har inte varit så förtjust i Giles Blunt tidigare men här går han utanför sina tidigare ramar med stor framgång.

Boken handlar om Max och hans styvson/brorsbarnbarn Owen som åker genom USA i en gigantisk Winnebago husbil. Max är en skicklig skådespelare med en kriminell ådra. Owen går motvilligt i hans fotspår. Ganska snart uppträder fler komplikationer och verkligheten är inte alltid vad den verkar vara-

Som sagt, svart sorti lovar gott!

Senaste tiden har jag inte ens orkat läsa, men jag har sakta men säkert kommit igång med det igen. Visserligen har jag svårt att koncentrera mig, men jag läser i alla fall. Jag har just läst ut Honungsfällan av Unni Lindell. Det var en obehaglig roman om flera brottslingar som interagerade med varandra utan att vara medvetna om det. Cato Isaksen (bokens hjälte) var kärvare än vanligt när han ställdes inför den nya medarbetaren Marian Dahle och hennes boxerhund Birka.

Den var ganska bra, men jag tycker att det blev lite för många sammanträffanden för att det skulle verka troligt. I och för sig så överträffar ju vanligtvis verkligheten dikten, men det blev lite för mycket.

Den var trots allt läsvärd och spännande.

Nu har det varit tyst igen väldigt länge. Precis som förra gången beror det på att jag varit och fortfarande är sjuk. Alla mediciner jag äter för att hålla min bipolära sjukdom i styr har gjort att min sköldkörtel förstörts, hjärnan producerar massor av hormon men inget når sköldkörteln. Inte undra på att jag bara gått upp i vikt, varit trött som ett troll, alltid frusit och haft en massa andra symptom. Antagligen har det pågott under 1-1½ år. Sista tiden har varit rent ut sagt fördjävlig, jag har inte orkat någonting. Nu har jag börjat äta levaxin, en väldigt svag dos som sakta ska trappas upp till en lagom nivå.

Jag avskyr att vara sjuk, vem vill ha en halt häst? Hatar att äta alla mediciner som spökar till min stackars kropp. Jag var hos min personliga sjuksköterska idag, (nästan som en personlig tränare). Hon tyckte att jag verkade på väg upp i hypomani och borde hållas under observation. Vilken tur att jag bytt från Huddinge sjukhus till St Görans. Huddinge hade väl låst in mig direkt. Nu fick jag bara stränga order att inte slarva med min medicin och så ska jag tillbaka nästa tisdag för ett samtal-

Det är tur att jag bara jobbar halvtid just nu, känner verkligen att jag inte skulle orka en procent mer, helst skulle jag inte arbeta alls. Jag känner mig bara irriterad på jobbet och min chef. Tur att hon ska sluta efter nyår, när jag fick höra det trodde jag att jag skulle börja gråta av lycka. Nu återstår ju bara att se vem som kommer efter.

Jag måste försöka hitta tillbaka till livet igen, sista halvåret har varit fruktansvärt, sjukdomen har påverkat mig så otroligt mycket.