wickedvicky

läser jag "De dödas bok" av Patricia Cornwall och "Dödlig dos" av Donna Leon. "De dödas bok" tycker jag följer Cornwalls tidigare inslagna linje. Kay Scarpetta som endast överträffas av sin systerdotter Lucy blir själv utsatt av psykopat med överjordiska talanger. Brutala mord, en Pete Mariano som uppför sig som en skitstövel men allt löser sig i slutändan för Kay och Lucy har koll på läget.

I början tyckte jag att Cornwalls böcker var bra, men jag tycker att de har tappat mer och mer. Tror inte att jag kommer att bemöda mig med att läsa någon ny bok (om det nu kommer någon) av Cornwall.

När det gäller Donna Leon så känns det lite lika. I början var böckerna bra, men jag får allt svårare och svårare att engagera mig, Det känns faktiskt tveksamt om jag kommer att kunna läsa ut boken. Brunetti käkar sig runt Venedig, Paola blir bara tokigare och tokigare och handlingen mer och mer urvattnad.

Får nog bege mig till bokhandeln och botanisera lite, se om jag hittar något nytt spännande.

Även om jag inte läst så mycket som jag brukar göra har jag läst några böcker under sommaren. Den som berörde mest var "En oskyldig man" av John Grisham. Jag brukar inte gilla hans böcker, men den här var jag tvungen att sträckläsa. Den handlar om en man Ron Williamson och hans kompis Dennis Fritz som blir oskyldigt anklagade och dömda för ett mord som de inte begått. Genom allvarligt maktmissbruk, inkompetens och oförmåga att erkänna misstag blev de dömda, Ron dömdes till döden och Dennis till livstids fängelse.

Boken fick mig att fundera, dels över USAs rättssystem (som jag redan innan var av uppfattningen att det är genomruttet), dels över dödsstraffet (där jag vet precis var jag står).

Jag kan rekommendera boken och en titt in på hemsidan för The Innocence Project. Jag vågar nästan lova att det inte bara blir en titt, det är lätt att fastna där....................

Sant och skrämmande!

av Giles Blunt läser jag just nu. Det jag har läst hitintills har varit väldigt bra. Jag har inte varit så förtjust i Giles Blunt tidigare men här går han utanför sina tidigare ramar med stor framgång.

Boken handlar om Max och hans styvson/brorsbarnbarn Owen som åker genom USA i en gigantisk Winnebago husbil. Max är en skicklig skådespelare med en kriminell ådra. Owen går motvilligt i hans fotspår. Ganska snart uppträder fler komplikationer och verkligheten är inte alltid vad den verkar vara-

Som sagt, svart sorti lovar gott!

Senaste tiden har jag inte ens orkat läsa, men jag har sakta men säkert kommit igång med det igen. Visserligen har jag svårt att koncentrera mig, men jag läser i alla fall. Jag har just läst ut Honungsfällan av Unni Lindell. Det var en obehaglig roman om flera brottslingar som interagerade med varandra utan att vara medvetna om det. Cato Isaksen (bokens hjälte) var kärvare än vanligt när han ställdes inför den nya medarbetaren Marian Dahle och hennes boxerhund Birka.

Den var ganska bra, men jag tycker att det blev lite för många sammanträffanden för att det skulle verka troligt. I och för sig så överträffar ju vanligtvis verkligheten dikten, men det blev lite för mycket.

Den var trots allt läsvärd och spännande.

Stackars mig, jag har drabbats av kräksjukan. Hela dagen i går låg jag i sängen när jag inte rusade ut  i badrummet för att kräkas. Det är verkligen en vidrig sjukdom, tur att den snabbt går över. I dag känner jag mig bättre, men litter i alla fall i sängen eftersom jag kanner mig ganska trött och lite svag.

Eftersom jag känner mig lite bättre idag så har jag lyckats läsa. Läste ut Begravd av Mark Billingham. Jag måste säga att jag blev grymt besviken, kände inte ens att jag riktigt forstod vad som hände, handlingen gick mig liksom spårlöst förbi. Annars brukar jag tycka att Billighams romaner tangerar obehaglighet på gränsen till äckel men den här tangerade absolut ingenting.

Nej du Mark, nu måste det bli uppryckning, jag har högre förväntningar än så på dig.

Nu har jag läst ut Sömntuta av Mark Billingham och I skydd av mörkret av Stephen Booth. Sömntuta är andra gången jag läser och den berör mig därför inte lika illa som den gjorde första gången. Jag tycker att Mark Billinghams böcker alltid är otäcka, på gränsen till osmakliga. Det är nästan svårt att tänka sig att någon kan ha en så hemsk fantasi att dikta ihop hans historier. Samtidigt kan jag inte låta bli att läsa bok efter bok av honom. Jag tycker att hans berättelser alltid är väldigt välskrivna, språket är bra och under allt äckel ligger en fascination vilken gör att jag helt enkelt inte kan låta bli.

I skydd av mörkret av Stephen Booth berör mig faktiskt inte alls. Kriminalassisten Cooper och kriminalkommissarie Fry far ut på något slags mordbrännar/bulgariska agenter/människosmugglingsuppdrag. Tyvärr så lyckas Booth inte knyta ihop det hela på ett bra sätt, det blir något slags antiklimax där Fry framstår som en idiot. Inget i historien lyckas fånga mitt intresse, jag läste boken i en slags bra-att-ta till-när-det-finns-dödtid-men-inget-som-jag-känner-att-jag längtar-efter och-bara-brinner-av-att-få-läsa-ut.

Nu ska jag ge mig på Laxfiske i Jemen av Paul Torday och Dalziels död av Reginald Hill. Laxfiske i Jemen ser jag fram emot, den tror jag säkert kan vara rolig.

är den bok som jag håller på med nu. Den tidigare (Östermalmsmorden) var väl inte precis så mycket att skriva hem om, jag vet inte ens om jag tyckte att intrigen höll samman. Hela boken verkade mest skriven av ren slentrian. Den här (Pepparkakshuset) har ännu så länge faktiskt varit riktigt bra bortsett från snutar så är überbegåvade och har barn som pratar som om de vore minst tio år äldre och födda på fyrtiotalet. Annars är intrigen, med en hämnare från barndomen faktiskt väldigt bra och jag tror att boken kan hålla samma klass hela vägen, jag hoppas i vart fall det.

gjorde faktiskt boken "En hjärtformad ask". Jag måste säga att jag beundrar hur väl författaren faktiskt lyckades knyta ihop säcken och få ett slut som inte var helt orimligt men heller inte tamt. Hela berättelsen är så absurd att det inte förvånat om slutet varit helt knasigt det också, men det var faktiskt efter omständigheterna helt ok. För dig som undrar så handlar boken om Jude Coyne, en gammal avdankad hårdrocksstjärna med förkärlek för udda och bisarra saker. En dag blir han erbjuden att köpa en vålnad på internet, ett erbjudande som han naturligt vis inte kan motstå. Vålnaden levereras i en svart hjärtformad ask.................... Från den stunden är ingenting sig likt. Jag tycker faktiskt boken var riktigt läsvärd, annars brukar jag mest läsa deckare men den har var, måste jag säga lite annorlunda. Hur det slutar? Det tänker jag inte avslöja.

alls har blivit uträttat idag. Inte för att jag hade några planer på att göra något men ändå! Jag har bara läst lite, inte i "En hjärtformad ask" utan i "Himmelsöga" av Arne Dahl. Jag har inte hunnit så långt i den än att jag riktigt engagerar mig. "I en hjärt" är jag nog rädd för att bli besviken, det är antagligen därför som jag inte fortsatt i den idag. Vissa böcker vill man komma raskt till slutet, vissa drar man ut på lite mer.