wickedvicky

Nu har jag läst ut Sömntuta av Mark Billingham och I skydd av mörkret av Stephen Booth. Sömntuta är andra gången jag läser och den berör mig därför inte lika illa som den gjorde första gången. Jag tycker att Mark Billinghams böcker alltid är otäcka, på gränsen till osmakliga. Det är nästan svårt att tänka sig att någon kan ha en så hemsk fantasi att dikta ihop hans historier. Samtidigt kan jag inte låta bli att läsa bok efter bok av honom. Jag tycker att hans berättelser alltid är väldigt välskrivna, språket är bra och under allt äckel ligger en fascination vilken gör att jag helt enkelt inte kan låta bli.

I skydd av mörkret av Stephen Booth berör mig faktiskt inte alls. Kriminalassisten Cooper och kriminalkommissarie Fry far ut på något slags mordbrännar/bulgariska agenter/människosmugglingsuppdrag. Tyvärr så lyckas Booth inte knyta ihop det hela på ett bra sätt, det blir något slags antiklimax där Fry framstår som en idiot. Inget i historien lyckas fånga mitt intresse, jag läste boken i en slags bra-att-ta till-när-det-finns-dödtid-men-inget-som-jag-känner-att-jag längtar-efter och-bara-brinner-av-att-få-läsa-ut.

Nu ska jag ge mig på Laxfiske i Jemen av Paul Torday och Dalziels död av Reginald Hill. Laxfiske i Jemen ser jag fram emot, den tror jag säkert kan vara rolig.