wickedvicky

Puh vilket långt namn! Det är i alla fall Chanels nya ögoncreme i serien Ultra Correction. Jag har provat både dag, natt och ögoncremen under några veckor och tycker faktiskt att mina rynkor kring ögonen faktiskt blivit färre. Inte för att jag har så särskilt många men de jag har tycker jag har blvit mindre djupa. Hela serien är väldigt bra, det enda jag inte har provat är serumet. Det jag skyggar inför är priset, det tangerar verkligen det orimliga. Det är bara serien Sublime som om möjligt är ännu dyrare. I Ultra Corrections serien så ligger priset för nattcreme på ca 1 100 kr, dagcremen 1 000 kr, ögoncremen ca 700 kr och serumet ca 1 000 kr. Till detta ska läggas rengöring som ligger runt 360 kr samt ansiktsvatten som också är i samma prisklass.

Som det känns just nu så tycker jag att serien är alldeles för dyr för att jag ska fortsätta använda den, Det finns billigare alternativ som jag dessutom tycker är bra. LOreals serie Revitalift är faktiskt bra, med tanke på hur priset står i relation till Chanel.

Jag ska tessta Chanel under några veckor till så får vi se, men jag har svårt att tro att jag kommer att ändra mig när det gäller priset.

Nu har jag vant mig vid nylanseringen´som Chanel kallar Eau Premiere men jag tycker ändå att den klassiska No5 är att föredra. Det är den doften som jag är van vid och som jag tycker om att känna mot min hud. Eau Premiere är lite lite syrligare, ett stänk av små sura citroner från Italien. No5 är mera pudrig, balanserad och varm. Kalla mig gärna tråkig men No5 är min favorit.

Nu har jag läst ut Sömntuta av Mark Billingham och I skydd av mörkret av Stephen Booth. Sömntuta är andra gången jag läser och den berör mig därför inte lika illa som den gjorde första gången. Jag tycker att Mark Billinghams böcker alltid är otäcka, på gränsen till osmakliga. Det är nästan svårt att tänka sig att någon kan ha en så hemsk fantasi att dikta ihop hans historier. Samtidigt kan jag inte låta bli att läsa bok efter bok av honom. Jag tycker att hans berättelser alltid är väldigt välskrivna, språket är bra och under allt äckel ligger en fascination vilken gör att jag helt enkelt inte kan låta bli.

I skydd av mörkret av Stephen Booth berör mig faktiskt inte alls. Kriminalassisten Cooper och kriminalkommissarie Fry far ut på något slags mordbrännar/bulgariska agenter/människosmugglingsuppdrag. Tyvärr så lyckas Booth inte knyta ihop det hela på ett bra sätt, det blir något slags antiklimax där Fry framstår som en idiot. Inget i historien lyckas fånga mitt intresse, jag läste boken i en slags bra-att-ta till-när-det-finns-dödtid-men-inget-som-jag-känner-att-jag längtar-efter och-bara-brinner-av-att-få-läsa-ut.

Nu ska jag ge mig på Laxfiske i Jemen av Paul Torday och Dalziels död av Reginald Hill. Laxfiske i Jemen ser jag fram emot, den tror jag säkert kan vara rolig.

Har varit i Riga i helgen på en kryssning med TallinkSilja. Riga var helt nytt för mig, tidigare har jag varit i Tallin, på Dagö och Saareema som jag just nu inte kommer ihåg vad den heter på svenska. Jag har också varit en del i det gamla Sovjetunionen. Eftersom jag varit både i Tallin, Moskva och Leningrad vintertid så var jag beredd pa att det skulle vara kallt. Det var det också! Ca 12 grader bitande kyla. Eftersom det var en kryssning var det inte mycket tid i land, men jag tycker ändå att jag fick ut ganska mycket av besöken. Promenerade från båten till Gamla stan, stannade och tittade på Pulvertornet och muren. Gick in i någon liten affär som sålde bärnsten och stickade vantar, mössor mm. På några av gatorna stod det folk och sålde vantar, bärnsten, babuska dockor och lackbroscher från små vagnar. Överlag så slog det mig hur slitet och illa underhållet allt var. Några av husen i Gamla Stan hade man bevarat fasaderna men rivit hela innanmätet. Några av bostadshusen som jag passerade förde direkt tankarna till östblocket, vilket det ju faktiskt är en del av, även om det nu är det forna östblocket. Jag passerade också frihetsmonumentet, en imponerande staty.

Hittade en shoppinggalleria, vilken fick rädda mig från kylan under en timme eller två. Jag inhandlade ett smycke, bara krimskrams men ändå sött. Jag investerade även i två hårspännen som jag tyckte var söta. I gallerian blev jag påhoppad av en expedit som höll en lång harang på lettiska tills jag avbröt henne och sa på engelska att jag inte förstod. Då gick hon över till engelska. Väl tillbaka ute på gatan blev jag påhoppad av en dam som frågade mig något på ryska. Eftersom jag faktskt, tro det eller ej, prata ryska, om än något knackig och ganska ogärna så talade jag om för henne att jag pratar dålig ryska och inte forstod. Då drog hon ner på tempot lite och förklarade att de hade tidningar på både ryska, engelsa och tyska. Där någonstans började jag förstå att det handlade om Vakttornet. Jag kan ju säga så här att jag är väldigt bra på att tala om att jag inte är intresserad.

När jag berättade för min väninna om att jag blivit påhoppade av dessa två sa hon att jag såg ut som om jag hörde hemma i Riga. Jag vet inte riktigt om det var snällt sagt eller inte!

Ja nu är jag hemma igen, fast jag måste säga att jag nog kan tänka mig att åka till Riga igen. Jag ska skriva mer om båten och resan, men det gör jag imorgon.

Nu har jag slagit till och köpt Chanels uppdatering av Chanel No5. Eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om doften så blev det bara en liten flaska på 75 ml. Jag tycker att doften känns lite stickigare i början jämfört med den vanliga No5, sedan tycker jag att den blir ganska skir, ligger som en lätt slöja över huden. Med det kan ju i och för sig bero på att jag är nästan impregnerad med den vanliga No5, jag har den nästan jämt. Ibland kan jag varva med Silver Rain från LaPrairie eller Chance, också den från Chanel. Men jag återvänder alltid till femman, det är den parfym som jag är van vid och som jag verkligen gillar.