wickedvicky

att jag faktiskt inte fattar hur jag ska kunna överleva. Jag orkar knappt lyfta armarna eller röra kroppen. Det finns inget som kan lyfta mig. Har varit på jobbet idag, även om jag nog skulle ha varit hemma. Det bara stormar runt omkring mig och jag rår faktiskt inte för alla stormarna. I går hade vi sektionsmöte på jobbet där det bara var dumtjafs. Sektionen är delade i två läger och nu börjar det hela övergå i hat. Vanligtvis brukar jag inte kunna hålla igen, men nu var jag alltför låg för att orka. På slutet satt jag bara och kved, "jag vill byta sektion, jag vill byta sektion". Det har gått så långt att jag till och med har börjat försvara chefen fast jag tidigare tyckt att han är fullkomligt inkompetent. Men det är bara att konstatera att det aldrig kommer att gå att få någon ordning på den där gruppen, jag måste söka nytt jobb. Eftersom jag kan bli aggressiv när jag blir  deprimerad så slår det igenom. I morse var jag hur låg som helst, men lyckades hetsa upp mig så att när jag väl kom till jobbet så att jag kände mig tvungen att slå in tänderna på en kollega som jag bara inte står ut med. Det låter trevligare att säga att man ska slå in tänderna på någon än att man ska slå in pannbenet på dem. Min plan därefter var att åka till Linköping/Valdemarsvik och slå ihjäl min före detta chef. Nu blir det ju inte alltid som planerat, så det blev varken inslagna tänder eller någon ihjälslagen fitta till chef. Däremot blev det väldigt många oroliga arbetskamrater/vänner.

Jag får väl finslipa planen lite, men min målsättning är att med ett baseballträ slå sönder fötter och anklar på kärringen för att sedan arbeta mig uppåt och sluta med huvudet. Tänkte videodokumentera det hela så kan sektionen och alla kärringar som slickade tungan bruna för att hålla sig väl med henne så hur det kan gå.

Hämnd är en rätt som ska serveras kall, jag tänker servera den iskall.