wickedvicky

av Lars Bill Lundholm håller jag på att läser just nu. Jag vet inte om den ger något djupare intryck men den är ett lagom tidsfördriv. Någonstans känns alla dessa enstöringar till kommisarier som klichéer, de ska verka så smarta och kloka, men ett rörigt känsloliv. Min erfarenhet av poliser, som tack och lov är ganska ringa, är att de inte precis är några nobelpristagare utan mer fega stridstuppar med uppblåsta egon. Däremot verkar delen med röriga känsloliv stämma.